Under stora delar av 2024 och 2025 har diskussionen kring importen av plastavfall till Turkiet varit livlig, förvirrad och ofta felaktig. Inlägg på LinkedIn där HS-koderna förklaras vara ”döda”. Rykten om generella förbud. Påståenden om att blandad plast plötsligt är historia.

Verkligheten inför 2026 är mer nyanserad – och allvarligare.

Turkiet stänger inte dörrarna för återvunnen plast. Vad landet gör är att införa ett regelverk som i tysthet avlägsnar material av låg kvalitet, med otydliga specifikationer och som styrs av handlare från marknaden. För såväl exportörer som köpare handlar det inte om någon juridisk formalitet. Det är en operativ förändring som kommer att avgöra vem som fortfarande kan bedriva handel och vem som inte kan det.

Detta har betydelse långt utanför Turkiets gränser. Som ett av regionens viktigaste centrum för återvinning och tillverkning är landets strategi en indikation på i vilken riktning förväntningarna på efterlevnad utvecklas i ett bredare perspektiv.

Inget förbud, bara högre krav

Det finns ingen enskild förordning som gäller för 2026 och som helt förbjuder import av plastavfall. HS-koder som 19 12 04 gäller fortfarande. Det som har förändrats är hur strikt det befintliga regelverket tillämpas och hur mycket dokumentation som nu krävs i varje skede av en transport.

Tyngdpunkten har förskjutits från tullsatser och tulldeklarationer till efterlevnad av miljökrav, anläggningarnas kapacitet och materialkvalitet. I praktiken är denna förändring betydligt mer omvälvande än ett förbud som hamnar på förstasidan.

Importörer måste vara bearbetningsföretag

En av de tydligaste grundpelarna i Turkiets system för avfallsimport är att importerat avfall måste behandlas av den importerande anläggningen själv. Import som en ren pappersövning, där materialet säljs vidare till en tredje part, är inte den modell som systemet är utformat för att stödja.

Detta är ingen ny formulering, men den tillämpas nu aktivt genom inspektioner, registreringskrav och kvoter. Importörerna förväntas visa att de har den fysiska kapaciteten att bearbeta det de importerar, och att importvolymerna överensstämmer med denna kapacitet.

För exportörerna innebär detta att köparens riskprofil förändras. Frågan handlar inte längre bara om pris och betalningsvillkor, utan om motparten är en licensierad bearbetningsaktör med granskad kapacitet.

Anläggningsinspektioner och importkvoter

Importen av icke-farligt avfall till Turkiet är numera strikt kopplad till kontroller på anläggningsnivå. Dessa omfattar årliga inspektionsrapporter, ett registreringsintyg för avfallsimportörer utfärdat av ministeriet samt en importkvot som beräknas utifrån behandlingskapaciteten.

Kvotfrågan är särskilt viktig. Inte ens en anläggning med fullständig licens kan importera obegränsade volymer. Importörerna måste hålla koll på sin återstående kvot via systemet och planera sina leveranser därefter.

Budskapet är tydligt. När det gäller import av avfall handlar det inte längre om att hitta en väg för tullklarering. Det handlar om att, både på papperet och i praktiken, bevisa att materialet kan hanteras på ett ansvarsfullt sätt.

Regeln om 1 procents förorening

Den kanske kommersiellt sett viktigaste kriteriet är gränsvärdet för föroreningar. Regelverket kräver att importerat avfall inte får innehålla mer än 1 viktprocent främmande ämnen.

Detta krav har funnits en tid, men tillämpningen har skärpts. När det gäller blandat eller vagt specificerat material, särskilt manuellt sorterade balar, är det svårt att konsekvent uppfylla detta tröskelvärde.

Det är här som en stor del av förvirringen kring ”blandad plast” har sitt ursprung. Det finns ingen bestämmelse i lagen som säger att blandad plast är förbjuden. Istället har blandat och dåligt sorterat material svårt att klara ett föroreningsprov som numera betraktas som ett strikt krav, inte som en riktlinje.

För exportörerna innebär detta att kvalitetskontrollen går från att vara något som är bra att ha till att bli ett avtalsenligt krav.

Formen är lika viktig som polymeren

Ett annat område där tillämpningen har skärpts är materialtypen. Flaskor, plastfilm, flexibla förpackningar och påsar kan inte längre betraktas som utbytbara enligt breda beskrivningar.

De senaste riktlinjerna och tillämpningspraxis visar tydligt detta. Sändningar som enbart består av flaskor behandlas på ett helt annat sätt än sändningar som innehåller plastfilm eller flexibla förpackningar, även om polymergruppen på papperet verkar likartad. Sändningar som deklareras som flaskor men som innehåller påsar eller plastfilm riskerar i allt högre grad att avvisas och leda till påföljder.

Branschuttrycket ”blandade flaskor” börjar bli riskabelt. Materialets form måste anges tydligt, vara konsekvent och kunna motiveras.

Spårbarhet innan försändelsen skickas iväg

Enligt Turkiets importförfarande för avfall ska leveranserna nu vara redo för granskning redan före ankomsten. Detta innefattar fotografier av materialet som tagits i ursprungslandet och laddats upp under kontrollprocessen, samt skriftliga deklarationer som bekräftar korrekt klassificering, återvinningsbarhet och att materialet inte innehåller farligt material eller material som faller utanför tillämpningsområdet.

Spårning av transporter spelar också en allt större roll, särskilt i samband med infart till hamnar och förflyttningar inom tullkontrollerade områden. Miljömyndigheterna blir alltmer delaktiga i vad som tidigare betraktades som en process som helt och hållet styrdes av tullen.

För exportörer som är vana vid att lösa problem först efter ankomsten innebär detta en betydande förändring. Problem som upptäcks sent har mindre chans att kunna förhandlas bort.

Vad detta innebär för HS 19 12 04

HS-kod 19 12 04 har blivit en brännpunkt för debatt, men i praktiken är situationen enkel. Det finns ingen ny förordning från 2026 som särskilt pekar ut denna kod för förbud. Det som har förändrats är toleransen för tvetydigheter.

Material som transporteras enligt kod 19 12 04 och som är rent, tydligt avgränsat och bevisligen återvinningsbart kan fortfarande transporteras. Material som är blandat, förorenat eller felaktigt beskrivet löper allt större risk att underkännas vid kontroll, på grund av föroreningsgränser eller vid granskning av importörens kapacitet.

Risken är inte längre endast teoretisk. Tillsynsinsatser, inspektioner och påföljder har ökat, och klassificeringsbesluten granskas nu noggrannare, särskilt mot bakgrund av ändringarna i Baselkonventionen som klargör hur blandad plast ska hanteras.

Kort sagt: 19 12 04 försvinner inte. Det som försvinner är material som inte är tydligt definierat.

Virgin Plastics och kostnadssignalen

Förutom kontrollerna av återvunnet material har importen av nyproducerad polymer återigen hamnat i fokus. Mycket av uppståndelsen kretsar kring en avgift av skyddsåtgärdskaraktär – som fått stor uppmärksamhet i media – som tillämpas på importen av vissa typer av nyproducerad PET-plast.

Denna åtgärd medför en extra kostnad på cirka 100 dollar per ton under en begränsad period, i väntan på utredningens resultat. Den gäller specifika klassificeringar av PET-råvara och bör inte tolkas som en generell avgift som omfattar all nyplast.

För andra polymerer kan ytterligare avgifter tillkomma beroende på HS-kod och ursprungsland, men dessa varierar avsevärt. Det viktiga är inte det exakta beloppet, utan utvecklingstendensen. Handelspolitiska verktyg används i allt större utsträckning för att styra materialflöden, och andelen återvunnet material är inte undantagen från detta sammanhang.

Varför Turkiet skärper åtgärderna

Dessa förändringar sker inte i ett vakuum. Den inhemska granskningen av importerat avfall har varit intensiv, driven av mediernas granskningar, miljöorganisationer och allmänhetens oro. Samtidigt skärper de exporterande regionerna, särskilt inom EU, sina egna kontroller av transporter av plastavfall och den tillhörande dokumentationen.

Baselkonventionens ändringar har skapat större tydlighet kring klassificerings- och samtyckeskraven, vilket ökar risken i samband med blandat eller bristfälligt beskrivet material. För Turkiet handlar införandet av strängare krav lika mycket om trovärdighet och kontroll som om miljömässiga resultat.

Vad exportörerna behöver göra nu

För exportörer som levererar återvunnen plast till Turkiet är förberedelserna inte längre något valfritt.

Gränsvärdena för föroreningar bör betraktas som fasta specifikationer och återspeglas i avtal och inspektionsrutiner. Dokumentationspaket för transporter, inklusive fotografier och intyg, bör vara standardpraxis snarare än en reaktiv pappershantering.

Lika viktigt är köparens due diligence. Exportörerna måste kunna lita på att importören är en licensierad förädlingsföretagare med giltig registrering, aktuella inspektionsrapporter och tillräckligt kvotutrymme.

Vad köpare och importörer måste förbereda sig på

För turkiska köpare lönar det sig att vara realistisk. Importvolymerna måste stå i proportion till den faktiska bearbetningskapaciteten. Dokumentation, spårbarhet och interna kontroller måste klara en granskning, inte bara uppfylla en mäklares krav.

Tiden då man kunde ta till sig otydligt material och lösa problemen i efterhand är på väg att försvinna. Brister i efterlevnaden medför numera konkreta operativa och ekonomiska konsekvenser.

Varför marknadsstrukturen är viktig

I takt med att tillsynen skärps blir det allt viktigare hur material förtecknas, beskrivs och matchas. Handelsmiljöer som förlitar sig på vaga beskrivningar och informella försäkringar blir alltmer utsatta.

Tydliga definitioner av polymer, form, renhet och volym är inte längre bara administrativa detaljer. De utgör grunden för om en affär kommer att lyckas.

Det är i den här riktningen marknaden utvecklas, oavsett om aktörerna gillar det eller inte.

Sammanfattning för 2026

Turkiets strategi för plastimport år 2026 handlar inte om att stänga marknaden. Det handlar om att begränsa den till de aktörer som kan visa på kvalitet, spårbarhet och verklig bearbetningskapacitet.

För handeln med återvunnen plast är den tid då oklarheterna rådde på väg att ta slut. Inte genom ett förbud, utan genom tillsyn som belönar tydlighet och i tysthet undanröjer allt annat.

WasteTradefinns här för att stödja ert företag i arbetet med att hantera dessa förändringar. Tack vare vårt omfattande nätverk, våra logistikspecialister och våra experter på regelverk har vi perfekta förutsättningar att hjälpa ert företag när det gäller transport av gods enligt Turkiets nya regler.

Om du vill kontakta vårt team för support, vänligen kontakta WasteTrade Turkey på:turkey@wastetrade.com.